Vykort från det nu mera nedlagda och rivna Sockerbruket i Linköping.

Linköpings sockerbruk anlades 1905 i stadens norra industriområde, nära järnvägen och hamnen vid Stångån. Fabriken byggdes för att förädla sockerbetor från Östergötlands bördiga jordbruksbygder och blev en viktig del av regionens livsmedelsindustri. Sockerbetorna transporterades med smalspåriga järnvägar direkt in till fabriken, vilket effektiviserade hanteringen av råvaror och gjorde det möjligt att frakta det färdiga sockret vidare med tåg. Under betkampanjerna ökade arbetsstyrkan betydligt, eftersom stora mängder betor skulle tas emot och bearbetas under en begränsad del av året. Sockerbruket bidrog till Linköpings industrialisering under det tidiga 1900-talet och var en av stadens framträdande industribyggnader.

 

mheten pågick fram till 1955, då bruket lades ned till följd av minskad sockerbetsodling och försämrade ekonomiska förutsättningar. Under de följande årtiondena revs större delen av fabriksanläggningen, men kontorsbyggnaden i jugendstil och vissa spår av industrijärnvägen finns kvar som påminnelser om verksamheten. Området kring det tidigare sockerbruket ingår i Linköpings äldre industriområde, där järnvägar, hamnverksamhet och fabriker tillsammans formade stadens utveckling. De bevarade byggnaderna och spåren efter transportlederna ger fortfarande en bild av den industriella miljö som växte fram kring sekelskiftet 1900

Sockerbruket hade adressen Oskarsgatan 9.

 

Hi, I’m Stephan